lostinlondon

Den 10 november for jag till Heathrow för att plocka upp min allra käraste syster. Jag hade även gjort en fin skylt som det stod "Ms E Westin aka systeryster" på. Ifall vi inte skulle känna igen varann.
Planet skulle landa 16.50.
Planet var försenat.
Planet skulle landa 18.10.
Planet var ännu mer försenat.
Planet skulle landa 18.25.
Planet var försenat lite till.
Planet landade 18.40.
Två timmar på Heathrow är två lååånga timmar.
Men det är kul att titta på folk och fantisera ihop smuggelhistorier. Jag skulle va grym som tulltant.

Btw så trodde jag att jag skulle sprängas i tunnelbanan på väg till flygplatsen.
Vi blev stående en stund vid terminal 4 och när jag tittar upp går det förbi en man som tittar jätteargt på mig.
Han sätter sig en bit bort och käkar chips. SEN! går han av! Det verkade ju änså som om att han skulle åka vidare men sen bestämde han sig plötsligt för at gå av.
Det är då det händer.
Jag vänder mig mot det håll han kom gående ifrån. DÄR! står en väska. En gigantisk väska som jag inte sett innan.
Den är så stor så man kan liksom inte ha missat den.
Jag fattar ju direkt att snubben är en terrorisst och att väskan är full med bomber & granater.
Jag börjar så smått få panik och funderar på om jag ska hoppa av. Men hur ska jag komma till syster då liksom.
Då tänker jag "shit hur ska syster klara sig om jag sprängs,hon hittar ju inte här" (fatta hur osjälvisk jag är på min dödsbädd) Sen försöker jag ringa hem till mamma för ett sista sentimentalt samtal men mottagningen är ju såklart obefintlig.
Tåget börjar gå igen iaf och min panik bara växer. Stirrar på väskan och på gubben som sitter närmast den.
Den ända människan i vagnen förutom mig för övrigt.
Han ser liksom inte riktigt ut att höra ihop med väskan.
Tillslut är jag ett sånt nervrak att jag tar mig fram till gubben och frågar om det är hans väska.
Kan säkert upplevas väldigt märkligt men jag var som sagt beredd på att gå hädan så wtf.
Och vet ni,det var gubbens väska. Och jag lever. Men jag är fortfarande säker på att snubben va terrorisst.

Nu till resten av veckan. Vi hann med en hel del.
Madame Tussoud- en liten besvikelse,man tycker ju när man sett på bild att det är riktigt grymma kopior men vissa såg man inte ens vilka det var. Men hela grejen va väldigt rolig.
Ripleys belive it or not- roligt museeum. En riktigt grym spegel labyrint där man verkligen inte kunde se vad som var gång och vad som var spegel.
Natural history museum- jag är ju en sucker för klassiska töntiga museer. Fick känna hur det kändes inne i en mataffär under en jordbävning i japan för en massa år sen. Inte lika våldsamt såklart men hyffsat. 
Gjorde den numera klassiska "Guds-vurpan" vi gick i en av trapporna och av någon oklar anledning missar jag dom tre sista trappstegen. Jag faller och det är nu det gudsfruktiga kommer in i bilden. Tar jag emot mig? Svaret är nej, jag håller upp armarna mot himlen ungefär som att jag tror att gubben där uppe ska ta emot mig i fallet.
Eftersom golvet va massivt stengolv och jag tog emot hela min tyngd med knäna resulterade det i svullna,blå aningen uppskrapade knän.
Men men,lite smärta har ju ingen dött av.
London eye- är ett 125 meter högt pariser-hjul. Det åkte vi på fredagkväll. Fantastisk utsikt. Alla lampor över ett mörkt London. Lite mäktigt på nått sätt.
Bio- tog vi en kväll. Vi såg Saw 5, den var äcklig.
Kändis spottning- "Va?! ska vi spotta på kändisarna" sa min syster på fullaste allvar. Hon är söt hon.
Shoppat- har vi gjort lite. Eller ja,ganska mycke kanske iaf syster. Jag är ju en fattig barnflicka.
Ätit donuts- jajamensan,det är en egen kategori. Denna underbara gourmet(?) rätt som är som en fest för smaklökarna.

Det var våran vecka i det stora hela.
Tack systeryster för sällskapet och alla underaba tokigheter.
Du ser ju iaf sund ut :)